Det finns väldigt mycket bra information om att sy egna medeltidskläder på Internet. Tanken med denna sida är att göra en praktisk sammanställning av de resurser jag hittat samt att lägga in en del tips från min egen erfarenhet.
Först kommer ett avsnitt om olika material som används vid tillverkning. Sedan kommer ett kort avsnitt om medeltida kläder i allmänhet. Därefter är sidan är indelat i en sektion per typ av klädesplagg som i sin tur innehåller avsnitt för olika typer av plagg. Informationen om varje plagg innehåller länkar till exempelvis mönster, tips på dekorationer och fakta.
Sist på sidan finns en sektion med länkar till olika sidor som kan inspirera dig, exempelvis affärer som säljer färdiga kläder och sidor med mycket bilder.
Även om jag tycker att jag lyckats rota fram många bra länkar är jag övertygad om att det finns mängder bra sidor kvar! Om du känner till någon, tveka inte att säga till mig!
Slutligen vill jag bara säga, lycka till med att göra medeltida kläder. Om det känns jobbigt på vägen skall du veta att det känns fantastiskt roligt när man har sitt plagg färdigt!
När det gäller att välja vilken typ av tyg man skall göra sina kläder av finns det grovt sett tre typer av tyg som är aktuella. Det ena är tyger av lin, det andra är olika former av ulltyger vilka båda används för de flesta plagg. För finare och dyrare plagg kan också siden användas.
För skor, mössor, dekoration eller förstärkning av kläder användes bland annat läder, skinn och mocka. Också päls användes för exempelvis dekoration men var dyrt.
De flesta typer av tyg gick att naturfärga med olika typer av växter. En färg som var billig och enkel att framställa blev också vanlig. Vanliga färger var gult, brunt, grönt och lila. Rött och blått var färger som var svåra att framställa och därför också eftertraktade.
En mer ingående beskrivning av egenskaperna hos och tillverkning av nedanstående material finns i Evas materiallära.
Det kan vara bra att komma ihåg att alla angivelser av längd på tyg på denna och många andra sidor förutsätter 150 cm brett tyg om inget annat anges.
Handelsgillet säljer ull- och linnetyger för mellan 70 och 350 kronor meter i många olika typer och färger. Fraktkostnad tillkommer för beställning via Internet. Tipstack till Mathilda Åkerlind. (2008-05-19)
Lin är en oljeväxt som används för att tillverka lintråd som sedan vävs till linnetyg.
Linnetyger är ganska tunna och lämpar sig bra för kläder man har närmast kroppen, exempelvis skjortor, underklänningar och byxor. Det är förhållandevis billigt och finns idag i många olika färger. Det är dock förhållandevis svårt att naturfärga varför det på medeltiden var vanligast med ofärgade (grå-beige) linnetyger.
Linnetyg är ganska vanligt, mycket tack och vare att det på senare tid blivit populärt för exempelvis gardiner. Tyg som är gjort på 100% linne kallas hellinne och det är sådant tyg som användes på medeltiden. Idag finns också så kallat halvlinne, tyg där linnet är blandat med andra material. Sådana är vanligtvis billigare men är som sagt inte lika tidsenligt. Vanligtvis ligger priserna på hellinne mellan 100 och 200 kronor och halvlinne ungefär hälften.
Då linne krymper upp till 10% vid första tvätten (dock inte följande tvättar) är det viktigt att man tvättar tyget innan man vare sig syr eller ens klipper i det för att undvika att kläderna krymper. Att tvätta tyget gör det dessutom mjukare.
Tyglagret i Kungälv har ett stort urval av linnetyger för 80 kronor per meter. Endast butiksförsäljning. (2004-12-27)
Gittes tygkälla i Rinkaby säljer linnetyger för mellan 60 och 100 kronor meter i tjugo olika nyanser. Fraktkostnad tillkommer för beställning via Internet. (2005-01-09)
Ull var basmaterialet för klädtillverkning under medeltiden. Man tillverkade allt från mycket tunna tyger till tjocka filtade tyger. Ull finns naturligt i de flesta nyanser mellan vitt och svart och dessutom brunt. Det är lätt att växtfärga.
Tyger gjorda av ull är svårt att tvätta och kräver ofta kemtvätt. Ofta räcker det dock med att hänga ut plagget för vädring för att röklukt och dyligt skall försvinna.
Många tycker ylletyger (främst vadmal) kliar om man har det mot huden. Detta är ytterligare en anledning till att man ofta har kläder av linne närmast kroppen och ylletyger utanpå. Man kan också vaddera ylleplagg med ett lager linne.
Ylle kallas tyger vävda av ulltråd. De är vanligtvis ganska tjocka och varma men ändå relativt mjukta och följsamma. Ylletyg är vanligtvis tunnare än vadmal. Det gick på medeltiden att färga ylle i de flesta olika färger. Det hade alltså många goda egenskaper vilket gjorde att de användes till mycket; främst ytterplagg som tunikor, tabarder och vinterbyxor. Idag kostar ylletyg ca 150-250 kr och kan vara ganska svårt att få tag på.
Myrlins textil säljer ylletyg i några få färger (främst grått, brunt och svart) för 150 kronor och uppåt. (Backaplan 2005-01-05)
Vadmal är filtade tyger gjorda av ull. De är vanligtvis tjocka och skyddar mycket bra mot kyla, vind och regn. Dessa tyger användes därför ofta till ytterplagg som mantlar, hättor och liknande. Även om vadmal var vanligt på medeltiden är det idag olyckligtvis ganska dyrt. De kostar ofta minst 200 kronor per meter.
I jämförelse med ylle är vadmal är inte lika mjukt och böjbart. En fördel med vadmal jämtemot linne är att vadmal inte repar upp sig i kanterna varför man inte behöver fålla kanterna på det.
Anna & Ivan Design erbjuder rysk vadmal i grå nyanser för 320 kr per meter i sin webbutik. Tipstack till Annika som hälsar att vadmalen har "verkligen fin kvalité". (2009-03-10)
JoNic Textilimport säljer vadmal i ett tiotal färger för ca 185 kr per meter (inklusive moms). Tänk på att de anger priserna på sin hemsida exklusive moms. Frakt tillkommer. (2005-01-09)
Riktigt tjock vadmal i olika gråa nyanser kan med fördel inhandlas på Överskottsbolaget i form av gamla militärfiltar. Dessa kostar 95 kr för en filt på ungefär 200 x 150 cm. <mer exakt mätning tack> (Göteborg 2005-01-05)
Av silke görs sidentyg. Det är ett vackert och dyrbart tyg som under medeltiden användes till kläder av de som hade råd. Jag har själv inget större intresse av att göra kläder av siden, därför finns här ingen vidare information om det.
En medeltidsmänniskas garderob såg inte ut som en nutida människas. Den speglade exempelvis mycket tydligare vilken samhällsklass man tillhörde. Hur den kan ha sett ut beskrivs i SCA-föreningen Gotviks klädartikel.
Man bör också tänka på att kläderna inte såg likadana ut under hela medeltiden då det var en lång tidsperiod. Hur klädederna utvecklades under århundradena beskrivs i en artikel från Skara medeltidsgille.
I paragraferna nedan beskrivs olika typer av kläder med särskild tonvikt på hur man kan tillverka dem själv.
Fantasirikedomen gällande huvudbonader var stor under medeltiden. Nedan är vanliga och/eller enkla modeller beskrivna. Hildes och Cynthias hattsidor beskriver många olika typer av huvudbonader både för män och kvinnor, när de användes och hur de tillverkas. Denna sida innehåller bilder på mängder olika typer av huvudbonader. Bilder och definitioner av olika typer av hattar finns också hos Susan Reed.
En sak som kan vara värd att tänka på för vissa huvudbonader är att inte göra dem så att de sitter allt för tight runt huvudet då det kan resultera i huvudvärk efter ett tags bärande.
Görs lämpligtvis av ylle eller sammet.
En barett är en baskerliknande huvudbonad som användes på medeltiden. Den bärs så att en del av det "överflödiga" tyget hänger ner på ena sida av huvudet, vilket ger den dess ganska karakteristiska utseende.
Vaargard [pdf] beskriver (på ett något krångligt sätt) hur man tillverkar en typ av barett som består av ett antal runda tygstycken. En liknande variant beskrivs även hos lajvet Högtings [pdf] hemsida (dokumentet beskriver hur man tillverkar en viss uniform, hoppa över de delar ni önskar). Man kan också tillverka den med hjälp av flera kilformade tygstycken där kilarna möts i mitten. Tyvärr har jag inte hittat något mönster för denna tillverkningsmetod.
Ca 0,5 meter linne.
Coifen (uttalas "koaff") är ett plagg som ursprungligen användes av riddare för att skydda sitt hår från ringbrynjan. Det blev senare populärt även bland "vanligt folk" och bars ofta under en hatt.
En coif är ett mycket trevligt plagg vare sig det är en varm dag då den skyddar huvudet mot solen eller om det är en kall kväll då den istället värmer huvudet.
Det finns två varianter för att göra en coif; i ett stycke eller i tre delar. Cynthia beskriver först hur man gör den ur ett tygstycke och därefter mycket snabbt en tre-bitars-variant. Den senare varianten beskrivs aningen mer detaljerat i SCA-föreningen Nordmarks artikel.
Upp till 1,5 meter ylle eller vadmal.
Struthätta är ett plagg som består av en hätta på huvudet med en strut bakåt ned längs ryggen. Hättan sitter sedan ihop med ett ok över axlarna. På så vis skyddar den både huvud, hals och axlar mot kyla och regn. Detta är bra inte minst med tanke på att kläderna ofta inte hade någon direkt krage.
Det finns några olika varianter för tillverkning av struthättor. Man kan också välja om man vill ha en rundad hätta, en struthätta eller en spetsig hätta.
Den mest detaljerade beskrivningen av tillverkning av en struthätta finns hos Dawn. Där finns ett mönster och fullständig detaljerad beskrivning av tillverkningen som även innehåller instruktioner för foder och variation av okets nederkant. Cyntha diskuterar bland annat effektivt utnyttjande av tyget. Ytterligare ett annat mönster som skiljer sig en aning från det första finns på Per Ljungstedts hemsida.
Eftersom vadmal kliar om det ligger mot huden är det en god idé att fodra sin struthätta med linne om man gör den av vadmal.
På överkroppen finns det mycket man kan bära, allt från en enkel tunika till en rustning. Man har ofta åt minstone två lager; en tunika eller skjorta innerst och en tunika, kjortel eller tabard överst. Många varianter är dock möjliga.
Ca 1,5 meter linne eller sidentyg.
En pösskjorta är i grund och botten en vanlig skjorta men med en översvallande mängd tyg i främst ärmar men ibland även på bröst och rygg. Detta gör att skjortan blir extra pösig. Detta plagg uppstod som många andra på medeltiden genom att man ville skryta med hur mycket tyg man hade råd att lägga på ett och samma plagg.
Den enda riktiga beskrivning av pösskjortan jag lyckats hitta är den på Pers sida där han utgår från sitt eget mönster för en vanlig skjorta men gör lite modifikationer. Den utgår från ett ok över axlarna där fram och bakstycket samt ärmarna helt enkelt fästs.
Då man har en skjorta direkt mot huden är det extra viktigt att man tvättar tyget innan man börjar sy för att det skall vara så mjukt och följsamt som möjligt.
Ett utskick inför ett lajv rekommenderar något som kallas "sjukhusskjorta" från Överskottsbolaget. Den skulle vara tänkt att ha utanpå bandage etc och därför vara mycket vid. Om man plockade bort knappar, fickor och liknande skulle den därför likna en pösskjorta.
Drygt 1 meter linne- eller ylletyg.
En tabard är ett enkelt klädesplagg som användes utanpå exempelvis en skjorta eller tunika. Det består bara av ett tygstycke med hål för huvudet som täcker kroppens fram och baksida. Vanligtivs är tabarden ungefär knälång.
Tabarden är i sin enklaste form kanske det medeltidsplagg som är lättast att tillverka. En enkel men bra instruktion finns hos Dawn. Om man önskar kan man göra ett betydligt större V-format hål i halsen än vad som föreslås i mönstret. Fler variationer på tabarden som vapenskjorta och viss historik kring den finns också hos Hasse.
För att bestämma sig för vilka plagg man vill sy och i vilka färger och material de skall sys kan det vara bra med lite inspiration. Sådan finns i överflöd på sidorna nedan.
Sidorna under den här rubriken säljer färdiga medeltidskläder alternativt tillbehör till kläder. Dessa sidor går också att använda om man (Gud förbjude) inte orkar sy sina plagg själv.
Här har jag samlat länkar till några olika medeltidsevenemang där det finns mycket bilder att titta på.
Personer som sysslar med levande rollspel (också kallat lajv) brukar vara duktiga på att sy medeltidskläder.
Att titta på bilder som målats när folk faktiskt sprang runt med sådana här kläder kan också vara inspirerande.
Jag vill tacka följande personer för deras hjälp med denna sida.
Allt på denna sida är skrivet av Henrik Jernevad och är tillgängligt under en Creative Commons-licens om inget annat anges. Den säger att du får använda innehållet på vilket sätt du vill så länge du anger mig som upphovsman och inte gör det för kommersiella ändamål.
Även om jag läst igenom alla sidor jag länkar till garanterar jag inte på något sätt deras innehåll. Inte heller garanterar jag korrektheten i den text jag själv skrivit - även om jag naturligtvis hoppas allt stämmer. Man kan sammanfatta det med frasen "it's worth what you've paid for it".
Denna sida skapades den 8 januari 2005 och uppdaterades senast den 26 januari 2012.